Crybaby
Har en hungrig katt utanför dörren och om hon kunde skulle hon förmodligen gråta. Stackars liten. Det var nog tur att jag sa till Alberto att kattmaten var slut för annars skulle han nog inte märka det förrän i morgon. Det är alldeles för länge kvar som det är, eftersom matskålen är tom och Alberto kommer hem om drygt fem timmar. Lilla gamla katten.. (som förövrigt försöker få sig in i mitt rum genom den stängda dörren.)
Förutom lite medlidande för katten har jag tittat på bilder från vår roadtrip igår. Vi såg Pistoia, Siena, San Gimignano och fascinerande vackra vyer. Höstfärgade lövträd och gula vinrankor täckte en del av de många kullarna och gröna fält täckte andra. Tyvärr gick det inte stanna för att ta kort, så jag får minnas bilderna i mitt huvud, men det var i alla fall amaaaazing.
Idag var skolan irriterande. Det började med att jag diskret fick hålla för öronen för att min lärare pratade så högt och sen bygga upp en fantasivägg för att inte smittas av den snytande och fräsande kvinnan. Sen var det en ny onödig verbform som vi skulle förstå när, hur och varför man ska använda. Skoldagen fortsatte med en konversation där varje person blev avbruten av den politiskt insatta columbianskan som gärna ville dela med sig av sin spanska. Läraren frågade mig om hur något gick till i mitt land och jag hann säga en mening som hon kommenterade, men när jag tänkte fortsätta prata fick jag glömma den idén. Då skulle vi få veta en personlig åsikt om något helt annat.
På söndag kanske Kate, Bryant och jag ska köra till Milano och se fotboll. Hoppas att det blir av!
Förutom lite medlidande för katten har jag tittat på bilder från vår roadtrip igår. Vi såg Pistoia, Siena, San Gimignano och fascinerande vackra vyer. Höstfärgade lövträd och gula vinrankor täckte en del av de många kullarna och gröna fält täckte andra. Tyvärr gick det inte stanna för att ta kort, så jag får minnas bilderna i mitt huvud, men det var i alla fall amaaaazing.
Idag var skolan irriterande. Det började med att jag diskret fick hålla för öronen för att min lärare pratade så högt och sen bygga upp en fantasivägg för att inte smittas av den snytande och fräsande kvinnan. Sen var det en ny onödig verbform som vi skulle förstå när, hur och varför man ska använda. Skoldagen fortsatte med en konversation där varje person blev avbruten av den politiskt insatta columbianskan som gärna ville dela med sig av sin spanska. Läraren frågade mig om hur något gick till i mitt land och jag hann säga en mening som hon kommenterade, men när jag tänkte fortsätta prata fick jag glömma den idén. Då skulle vi få veta en personlig åsikt om något helt annat.
På söndag kanske Kate, Bryant och jag ska köra till Milano och se fotboll. Hoppas att det blir av!
Kommentarer
Trackback
