linasu

Det kan vara dags för en liten uppdatering.

 

Sitter hemma halvsjuk och tänker på alla mina måsten och blandar med drömmar om nya utlandsäventyr. Måste plugga inför grupparbetesredovisning nästa vecka, men jag känner inte för att plugga på universitet och inte heller distansstudier. Jag vill ha någon att prata italienska med, så alla ord kommer tillbaka. Idag satt jag och tänkte på vad stol heter på italienska och det är ett av de första orden jag lärde mig. Det känns svårt att ta upp studierna igen när jag är i fel land. Vorrei parlare in italiano con qualcuno ma nessuno mi capiterà, quindi non parlo.

 

I övrigt är jag krasslig, med lite halsont, snuva och febrig kropp. Det är dumt att jag blivit sjuk, eftersom jag fått order av min massör att träna minst två gånger i veckan. Det är också dumt att min rygg klagar så mycket att min massör behövt ge mig order om träning. En sak som är bra är att jag köpt en bok med stretchövningar och en med hemmaträningstips. En annan sak är att jag beställt presenter till alla hjärtans dag och längtar till dagen.

 

Det känns skönt att sitta hemma ikväll, äta popcorn och titta på ”På spåret” och ”Skavlan”. Egentligen skulle jag vara med min klass, men jag stannade hemma idag. Nästa helg ska jag däremot vara med dem både fredag och lördag kväll. Inflyttningsfest och födelsedagsfest står på schemat och det ska bli jättekul!

 

Nu ska jag sluta sitta innan bakdelen helt slutar kännas.

Nu var det jättelänge sen jag skrev. Har varit hemma i en vecka nu och har haft fullt upp, eftersom jag velat göra så många saker. Det har blivit några kakor, pussar, paket och sångstunder och idag har jag julpyntat. En ljusstake och två små röda dukar gjorde rummet väldigt mysigt. Just nu lyssnar jag på julsånger som jag funderar på att sjunga på julafton och har bra julstämning.

I helgen har jag spelat "Med andra ord" två gånger, fast med olika regler. Första gången bestämde lilla P reglerna, så hon bestämde att karnevalståg var ett land så hon skulle kunna förklara vad det var. Andra gången var reglerna som spelregelpapperet sa, men då spelades det i Umeå. Mysig helg med fina Linnéa.

Jag är förövrigt ganska glad. Tack vare en annan skotokig brid kom jag fram till att jag faktiskt behöver ett par skor. Imorrn ska jag nog rensa ut några av de skor jag har och göra plats för nya. Skor är lycka...

Efter många om och men har jag packat nästan klart. (Om jag tar upp den här, klarar jag gränsen på 20 kg då? Men åh, varför går det inte? Om jag byter plats på den här och den här då? Men åååh.) Jag är glad över att vädret ska bli bättre i alla fall. Usch, om det regnar vet jag inte hur jag ska göra. En resväska på 20 kg, en ryggsäck på ca 6kg och en "handväska" på 6kg. Maxvikten är nådd i alla väskor. Och jag ska ha på mig två linnen, leggings, jeans, ulltröja, stor stickad sjal, en jacka som är tajt även utan ulltröja, åtta armband och fyra halsband.

Människor som ska vara bortresta en längre period skulle tillåtas en högre maxvikt på sitt bagage, tycker jag. Trots att jag skickat åtta kg med pappa har jag fått kämpa med att få hem allt utan övervikt. Lite har jag köpt här, men innan jag åkte packade jag också om oräkneliga gånger. Ska nog skriva ett brev till någon som bestämmer.

Det var lite ledsamt att säga hejdå till lärarna på skolan, men roligt att få höra att jag varit en bra student som gjort stora framsteg. Alla önskade mig lycka till i framtiden. Carmen sa det italienska uttrycket: "In bocca al lupo," som ordagrant betyder "i vargens mun" och det sägs bringa tur om man svarar "Crepi il lupo, crepi il lupo." Den svenska översättningen skulle kanske vara -Lycka till -Tack. Inte lika kryptiskt, men det finns säkert någon mer långsökt...

Ikväll ska jag ut och äta middag med Alberto och imorrn åker jag. Ciao Viareggio och Ciao Italien. Ci vediamo!

Lika kul varje gång!

Resväskan har lyckats banta några kilo, men då har istället handbagaget gått upp i vikt. Ska försöka ha alla mina smycken på mig och jag hoppas att det är kallt, eftersom jag ska ha två eller tre lager varma kläder på mig. Puh, jag hoppas att resan hem går smidigare än resan dit. Nu ska jag förhoppningsvis åka tåg och slippa en busschaufför som inte kan engelska och om någon skulle fråga mig något kan jag kanske förstå och svara på italienska, så det ska nog gå fint.

Har skrivit ett brev till familjen, med förklaringar till presenterna från mammas butik. Jag tror att språket är bra, men jag är inte säker. Det är rätt svårt att förklara vad hjortronsylt och pepparkakor är. Kakorna har jag försökt förklara för Kate på engelska, men även det var svårt. Peppercakes blir väldigt fel. -Are they salty? -Eh, no, they're sweet. Söta kakor med peppar, njaa.

Imorrn ska Kate och jag dricka/äta vår sista varm choklad-/chokladmoussekopp tillsammans. Eller ja, för den här gången. Man vet aldrig hur framtiden blir, men jag tror att jag hellre hälsar på henne i Hongkong. Häftigare. Och ett ställe jag inte besökt än. Tills dess ses vi på facebook (ehm... men det är sant).

Idag har det förövrigt varit sol och jättefint väder. När jag hade gått runt på marknaden en halvtimme var mina ben kalla, så det var inte lika varmt som det såg ut. Tidigare idag hade jag balkongdörren öppen för att vädra mitt rum och tänkte att det kändes som vår. Nu lät det som att det var varmt, men jag stängde dörren efter en kort stund. Det känns konstigt att jag ska komma till snö och kyla, men det är okej det med. Jag skulle inte trivas utan den "riktiga" vintern, tror jag. Vad skulle skidorna hitta på i källaren alldeles ensamma?

Jag är nöjd över mig själv och min tid här. På lördag ska jag åka hem, utan att rymma härifrån. Jag ska lämna det här stället och fortsätta mitt liv på annan ort.

Idag har jag tagit en kort men rask och uppfriskande promenad i den fuktiga skogen, handlat frukost till resten av veckan och efterrätt till ikväll, pratat italienska med kvinnan i leksaksbutiken i säkert en halvtimme, köpt träleksaker av henne och ikväll har jag varit med Kate. Vi lagade middag, åt choklad och jordgubbar, filosoferade och spelade TP Junior på italienska. Om två dagar säger vi ”ses på facebook...”

Nu ska jag fortsätta lyssna på bra musik och fundera ut en julklapp till Linnéa, tjohej!

Nu spolar vi fram till söndag kväll, tycker jag. Om en vecka alltså. Då har jag förmodligen inte lika tråkigt som ikväll, för då är jag hemma! Jag har liksom varit här färdigt, så det känns mest drygt att dra ut på dagarna. Ska fylla dagarna med att packa på nåt sätt så jag trollar bort de extra fem kilona väskan lagt på sig, äta frukt, bli helt frisk, försöka att inte störa mig på skolan, se när ljusslingorna ovanför gågatan tänds och spela spindelharpan för att få tiden att gå.

Gårdagen var rolig däremot. Kate, Anne Kristine och jag såg Porto Venere, som är en jättegammal liten hamnby i närheten av Cinque Terre. Från det nästan lika gamla slottet hade vi utsikt över hela havsviken med hamnar, båtar, fartyg och på fastlandet hus som klamrade sig fast vid trädbeklädda berg. Underbart. På kvällen träffade vi Bryant och gick till en restaurang, som en avskedsmiddag. Anne Kristine skulle åka tillbaka mot Norge idag, Bryant slutade skolan, men fortsätter jobba här och kommer tillbaka till skolan efter jul och jag hade min sista helg i Italien. Trist för Kate, men förhoppningsvis kommer det nya vänner.

Nu ska jag se Walt Disney's "Countdown to Christmas" och "Mickey's Magical Christmas" och drömma mig hem.

Vindarna är fulla av kärlek och snart får vi fira fjärde, femte och sjätte månadsdagen på riktigt.
Puss hjärtat!

Det är svårt att andas, eftersom näsan är ganska igentäppt. Vill äta godis, men känner inte tillräckligt mycket smak att det är värt att slösa en godis för. Fast jag äter ändå. Tröstgodis.

Vi får förmodligen ingen bil i sån tid att vi hinner till Milano och fotbollen, så vi ska komma på något annat att göra min sista helg i Italien. Middag och drink är redan bestämt, men vi vet varken var vi ska äta eller vad vi ska fylla resten av tiden med. Vi får se. Ska försöka bli frisk innan dess, men hittills har jag inte lyckats krya på mig särskilt bra. Hoppas jag blir dunderbra och vaknar frisk.

Har en hungrig katt utanför dörren och om hon kunde skulle hon förmodligen gråta. Stackars liten. Det var nog tur att jag sa till Alberto att kattmaten var slut för annars skulle han nog inte märka det förrän i morgon. Det är alldeles för länge kvar som det är, eftersom matskålen är tom och Alberto kommer hem om drygt fem timmar. Lilla gamla katten.. (som förövrigt försöker få sig in i mitt rum genom den stängda dörren.)

Förutom lite medlidande för katten har jag tittat på bilder från vår roadtrip igår. Vi såg Pistoia, Siena, San Gimignano och fascinerande vackra vyer. Höstfärgade lövträd och gula vinrankor täckte en del av de många kullarna och gröna fält täckte andra. Tyvärr gick det inte stanna för att ta kort, så jag får minnas bilderna i mitt huvud, men det var i alla fall amaaaazing.

Idag var skolan irriterande. Det började med att jag diskret fick hålla för öronen för att min lärare pratade så högt och sen bygga upp en fantasivägg för att inte smittas av den snytande och fräsande kvinnan. Sen var det en ny onödig verbform som vi skulle förstå när, hur och varför man ska använda. Skoldagen fortsatte med en konversation där varje person blev avbruten av den politiskt insatta columbianskan som gärna ville dela med sig av sin spanska. Läraren frågade mig om hur något gick till i mitt land och jag hann säga en mening som hon kommenterade, men när jag tänkte fortsätta prata fick jag glömma den idén. Då skulle vi få veta en personlig åsikt om något helt annat.

På söndag kanske Kate, Bryant och jag ska köra till Milano och se fotboll. Hoppas att det blir av!

Igår smakade jag bläckfisk som jag tyckte om. Vi beställde in en tallrik med blandad sjömat och bitar av den större var goda, men inte broskbenen på de mindre djuren. Usch så obehagligt. Well, jag har testat det i alla fall.

Idag har jag funderat på saker jag vill göra i mitt liv. Åka (eller helst köra?) Koenigsegg har stått på listan i flera år och får ha kvar sin plats. En nykomling är fallskärmshoppning. En kvinna på skolan har testat det och jag fick någon sorts skräckblandad förtjusning när hon berättade om det och blev väldigt sugen på att testa själv. Sen vill jag resa en massa. Madagaskar, Alaska, Island, Portugal och några fler oväntade ställen står uppradade på min lilla lapp som jag skrev på när jag satt ute i parken. Först ska jag bara samla ihop tillräckligt med tur och pengar så jag kan uppfylla alla önskningar.

När jag filosoferat klart byttes seriositeten ut mot nostalgi och skratt när jag lyssnade på dålig musik från nittiotalet. Nittiotalsparty ska bli av!

I morgon ska jag, Kate och Bryant följa den norska kvinnan, från skolan, på hennes sightseeingtur med sin bil. Vi åker mot Siena och ska se ställen på vägen. Jag vet inte hur rutten ser ut, men är glad över att få följa med och se ännu lite mer. Packar ner bilpåsen, så går allt greitt.

Så här ser min frukost ut varje dag. Helt okej!

Idag äter jag skumtomtar, delichokladbitar och lyssnar på Kraftwerk. Häftigt hur hjärnan kan känna igen så mycket. När jag var mindre tog jag in det min käre storebror lyssnade på och när jag nu flera år senare hör låtarna igen känner jag direkt igen det. Klumpen vi har i huvudet är ganska bra.

Igår gjorde min klump inte så mycket, eftersom dess hus blev invaderat av slem eller damm eller något annat diffust, så jag blev yr och låg i sängen nästan hela dagen. Kanske kom det även in några feberdammkorn, för det var både varmt och kallt. Idag har städtanten dammat av huvudets innehåll, så jag mår bättre.

Förresten, den skelögda katten som jag bor med har levat i hela fjorton år. Vilken tant. Jag hoppas att hon inte åker till katthimlen innan familjen kommer hem, för de vill nog träffa henne. Idag hittar jag henne för övrigt ingenstans, men hon ligger väl någonstans och funderar på nästa plats hon ska täcka med sitt kroppsvatten.

 

Och by the way, min pappa är världens bästa!

Jag är här för min skull och inte för min utbildning. När jag nu har insett det kan jag njuta av att vara här de sista veckorna. Jag bor ju här, men det har känts som att jag varit här endast för att lära mig språket, vilket i och för sig var huvudtanken. För att det ska vara lättare att lära sig ett språk i dess hemland behöver man leva där och använda språket, lyssna på invånarna och uppleva deras kultur. Hittills har jag mest pluggat och sett italienska filmer och gjort allt för att ta in så mycket av språket som möjligt (utom att prata för det har jag inte kunnat), men jag har inte levt här för min egen skull. Jag har varken sett det som en riktig flytt eller som att jag på riktigt bor här, men nu ska jag försöka komma ihåg att det här faktiskt är min stad i drygt tre veckor till.

Och imorrn kommer min efterlängtade pappa! Så de kommande dagarna ska jag visa honom min stad, kocken jag upptäckt i mig, mina italienskakunskaper och vyerna i det enastååående Toscana. Det blir roligt!

Idag har jag köpt den perfekta jackan som jag såg för några veckor sen och jag är så nöjd! Sen gick jag till mataffären och gjorde 26 €-veckohandlingen som jag bar hem i två tunga kassar. Till middag blev det köttfärsbiffar med Pecorino Toscano och fem klyftor vitlök. Här ska det varken mysas eller utvecklas en förkylning, så vitlöken skyfflas i maten. Imorrn ska jag börja dagen med min goda frukost och sen äta massor av frukt.

En kram är vad jag behöver just nu.