Have it your way
Jag är här för min skull och inte för min utbildning. När jag nu har insett det kan jag njuta av att vara här de sista veckorna. Jag bor ju här, men det har känts som att jag varit här endast för att lära mig språket, vilket i och för sig var huvudtanken. För att det ska vara lättare att lära sig ett språk i dess hemland behöver man leva där och använda språket, lyssna på invånarna och uppleva deras kultur. Hittills har jag mest pluggat och sett italienska filmer och gjort allt för att ta in så mycket av språket som möjligt (utom att prata för det har jag inte kunnat), men jag har inte levt här för min egen skull. Jag har varken sett det som en riktig flytt eller som att jag på riktigt bor här, men nu ska jag försöka komma ihåg att det här faktiskt är min stad i drygt tre veckor till.
Och imorrn kommer min efterlängtade pappa! Så de kommande dagarna ska jag visa honom min stad, kocken jag upptäckt i mig, mina italienskakunskaper och vyerna i det enastååående Toscana. Det blir roligt!
