Green eyes
Tre dagar till i den här konversationsgruppen ska jag nog klara av, men inte med nöje. Idag läste vi texter som jag nästan inte förstod alls. Försöker tala om för mig själv att jag kan mycket för att bara ha läst i två månader, men det är svårt. Det är knasigt att de satt mig och Kate i samma konversationsgrupp som de två svenskorna som har grammatiknivå fem. Det tar fyra veckor att göra klart en nivå, så vi är i slutet av nivå två. Dessutom är vårt tal på en ännu lägre nivå. Vi får se hur det går nästa vecka när alla studenter byts. Kanske byter jag grupp, för jag vill inte prata när det är så här. Jag snubblar på alla ord och blir bara nervös. Usch.
Nu verkar det vara det rätta höstvädret här och det är helt okej. Rätt så helt okej med 16-17 grader. Gick en promenad i parken och upprepar det jag sagt tidigare men fortfarande inte gjort: nästa gång ska jag ta med kameran. Det är så fint. Mellan träden lyste något rött, så jag gick närmare och såg de första röda löven. Vackert. Någon gång ska jag ta med fika och sätta mig på en bänk bland träden. Det låter lockande, så jag gör det nog snart.
När jag fått ordning på mitt framtida liv ska jag skaffa ett husdjur. Här har katten legat bredvid mig hela kvällen och hon verkar ha lärt sig hur mina dagar ser ut. På morgonen säger jag hej (förutom i morse när jag undrade om hon gömt sig i ett skåp eftersom jag inte kunde se henne), äter och säger mjau lite då och då. Efter en lång tupplur kommer jag och säger hej igen, kliar henne lite, äter och sen är jag osynlig tills jag lagar middag. När jag lagade mat satt hon och tittade på mig med sina gröna ögon och när jag bar mitt vattenglas till tv-rummet tassade hon till soffan och la sig tillrätta. Sen när jag gått fram och tillbaka några gånger och hon jamat varje gång satte jag mig med min tallrik med köttbullar, potatis och lingonsylt och då la hon sig på mina fötter. Hon är ganska söt.
