linasu

Efter en jätterolig helg i det mysiga Venedig har jag nu sovit första natten i den nya lägenheten. När jag kom med tåget från Venedig igår kväll satt familjen tillsammans framför teven och myste den sista natten tillsammans på drygt två månader. Jag sa hej och hej då till kvinnan, eftersom jag har åkt när hon kommer hem igen. Efter några glada timmar med favoriten i hörlurarna sov jag gott i den sköna sängen med fluffigt täcke.

Kate och jag åkte då tåg till Venezia i tron att vi skulle bo ganska mitt i staden, men när vi skulle hoppa av märkte vi att vi skulle bo i en förort på fastlandet. Det gick snabbt att acceptera, eftersom vi enkelt hittade det någorlunda fräscha hotellet och mot en liten slant kunde ta samma rum som vi egentligen skulle få nästa natt när Christa skulle komma, fick veta att busstrafiken var igång hela dygnet och åt middag på en trevlig restaurang. ”I'm so excited!” var Kates vanligaste mening under helgen och jag kände mig också glad och förväntansfull.

På lördagen åkte vi in till staden och gick runt på små gator för att sedan komma till två museum. I det första såg vi många målningar, däribland Picasso's ”A poet” och flera av Jackson Pollack's målningar och jag fick nypa Kate i armen för att hon skulle känna att det var på riktigt. Det andra museet var mer modern konst och vissa rum var svåra att förstå tanken med. Det första jag såg var en häst hängande från en vägg med huvudet fastsatt i väggen och jag kunde inte förstå vad det skulle vara bra för, men många andra skulpturer och målningar var fina och mer meningsfulla.

När vi sett klart gick vi nya små gator för att träffa Christa och efter vår lunch gick vi gator fulla av turister för att se det mest kända torget i staden. Jag hade klarat mig utan den visiten, eftersom jag blev mer less på människor och väldigt rädd för fåglar. Det var duvor överallt. Usch. Vi gick till en bar där Hemingway brukade sitta när han var i Venedig, men vi hade inte råd att köpa ens en drink, så vi fortsatte vår vandring ett tag och tog sen bussen till hotellet för att sova lite innan kvällen skulle börja.

Glada i korken gick vi de gator som vi nu började känna igen och satte oss på en liten amerikansk bar, eftersom vi den här gången tänkte slippa salsadansen. Vi träffade några italienare och engelsmän, men pratade mest med en från Schweiz. Han tyckte visst inte att jag skulle få slippa salsan, men jag råkade dansa bugg i stället så han ville inte dansa längre, haha! Dagen efter åkte vi in till staden och delade på oss, eftersom Kate ville se ännu fler historiska platser och museum. Christa och jag köpte gofika och satte oss på en kyrktrapp med utsikt över broar, hus och vatten. Det är den vanliga vyn i Venedig, så det var inte svårt att hitta en bra plats. Efter jag brutit min budget med en portion av min nya favoritmat ”Spaghetti al vongole” tog tåget oss tillbaka till tysta Viareggio, där skolan har börjat igen och vi än en gång endast är nio studenter på skolan.