We will walk in fields of gold
En stor orsak till min julaftonslängtan är sångerna jag ska sjunga till Kurts pianomålande på julafton. Det är så mycket roligare att sjunga i en kyrka än med ett litet rums uppslukande akustik. Jag önskar den här familjen ett piano i tidig julklapp. Hörde du det, tomten? Det är inte svårt att ställa hit det två månader i förväg...
När regnet upphörde gick jag en promenad i den stora parken som börjar två gator från mitt hus och slutar några kilometer längre bort. Det var vackert när solen lyste mellan de gröna, lummiga träden och genom lönnens gula blad. Fåglarna välkomnade solen med glada sånger och hela skogen kändes lycklig. På högra sidan av en bänk satt en farbror i keps och rullade sina tummar och på bänkar i andra delar av skogen skrattade tandlösa farbröder tillsammans. I en loge dansade äldre par till musiken av några spelmän och på min gata gick långsamt en gammal farbror med tantens arm i sin. Sådana gamla mysiga par är bland det finaste jag vet. Jag ska bli en söt tant som håller min gubbe i handen när vi går tillsammans.
