Running up that hill
Så, igår var vi alltså till Cinque Terre, som är fem städer. Med solen och värmen med oss åkte vi tåg till Monterosso. Det var en rätt fin stad, med randigt målade hus. Knasigt. När vi gått omkring en stund där åkte vi färja därifrån till Vernazza. Där åt vi pizza och gick omkring lite. Sen skulle vi ta tåget till Corniglia, men det blev fel tåg så vi hoppade av i Riomaggiore. Det var en väldigt fin stad, men jag blandar ihop alla ställen så jag minns knappt hur den såg ut. Jag minns i alla fall att jag tyckte om den staden. Därifrån gick vi den kända leden Via dell' Amore till Manarola. Det var en väldigt mysig fiskestad, där husen stod tätt, tätt, tätt. Häftiga vyer och jag förstår inte hur folk vågat bygga hus just bredvid ett stup ner mot vattnet. Eller hur de vågar bo där? I Manarola köpte jag en god glass innan vi åkte tåget till Corniglia. Där gick vi 382 trappsteg uppåt mot staden, för att sen gå nerför en lång kulle och se fler hus som stod tätt bredvid varandra. Vid den här tiden var vi trötta och hungriga, så vi åkte tåg hem.
När tåget från Corniglia kom var det ganska många som skulle på och det var en man bakom mig som knuffade lätt på mig. Jag tänkte att han bara ville fort på tåget, men jag kunde ju inte röra mig mer än han, så jag fortsatte i min takt. Sen rörde han min rygg igen och jag tittade bakåt och funderade vad han höll på med, skyndade mig in och aktade mig för honom. När sen fler folk kom in i tåget gick han in i kupén där vi var och ställde sig bredvid Kate och försökte röra hennes hår flera gånger. Vi gick fort av tåget när vi väl skulle av och fick en lektion av Brenda hur vi skulle göra om det hände igen. Ryta till och få uppmärksamheten till det han gör, så att han skäms och jag inte blir förödmjukad i tystnad. Well, han gjorde ju inget värre än att nudda min rygg så jag orkar inte må dåligt över det nu. Nästa gång ska jag minsann inte vara tyst.
Anyway, vi hade en jättebra dag i Cinque Terre och jag kan rekommendera att åka dit. Jag träffade sex svenskar och det kändes konstigt att höra någon prata svenska. Det blev som fel i hjärnan, för antingen pratar folk italienska, engelska, tyska eller något språk jag inte förstår, så det tog en stund innan det kopplade. Trevligt iaf.
I morse sa jag hejdå till Brenda som åker till Sorrento, åt frukost och gick ut med kameran i den 24-gradiga värmen. Det går en kanal utanför mig så jag följde den en bit och det låg båtar längs kanterna så långt jag kunde se. Finfint. Nu ska jag plugga lite igen och sen träffa Kate vid stranden. Ciao!
När tåget från Corniglia kom var det ganska många som skulle på och det var en man bakom mig som knuffade lätt på mig. Jag tänkte att han bara ville fort på tåget, men jag kunde ju inte röra mig mer än han, så jag fortsatte i min takt. Sen rörde han min rygg igen och jag tittade bakåt och funderade vad han höll på med, skyndade mig in och aktade mig för honom. När sen fler folk kom in i tåget gick han in i kupén där vi var och ställde sig bredvid Kate och försökte röra hennes hår flera gånger. Vi gick fort av tåget när vi väl skulle av och fick en lektion av Brenda hur vi skulle göra om det hände igen. Ryta till och få uppmärksamheten till det han gör, så att han skäms och jag inte blir förödmjukad i tystnad. Well, han gjorde ju inget värre än att nudda min rygg så jag orkar inte må dåligt över det nu. Nästa gång ska jag minsann inte vara tyst.
Anyway, vi hade en jättebra dag i Cinque Terre och jag kan rekommendera att åka dit. Jag träffade sex svenskar och det kändes konstigt att höra någon prata svenska. Det blev som fel i hjärnan, för antingen pratar folk italienska, engelska, tyska eller något språk jag inte förstår, så det tog en stund innan det kopplade. Trevligt iaf.
I morse sa jag hejdå till Brenda som åker till Sorrento, åt frukost och gick ut med kameran i den 24-gradiga värmen. Det går en kanal utanför mig så jag följde den en bit och det låg båtar längs kanterna så långt jag kunde se. Finfint. Nu ska jag plugga lite igen och sen träffa Kate vid stranden. Ciao!
Kommentarer
Trackback
