linasu

Nu har jag en egen skiva. Gustav hjälpte mig genom att spela in, mixa och ja, allt utom att sjunga och spela. Har några på beställning som jag ska försöka hinna göra innan jag åker. Det börjar för övrigt bli väldigt snart. Om en vecka har jag gått min första skoldag i Italien. Wierd. Fast ändå awesome.

You're made of gold
Pure, sweet gold,
that's what you are.
I think you should know.

Nu får luciagänget ett helt eget inlägg, för det är ni värda!

Först en audition, sedan väntan på ett telefonsamtal och när det kom med oväntat besked om att jag kom med blev det en väntan på det första mötet. Spännande! Sju tjejer som knappt sett varandra innan skulle träffas ofta och träna på sånger för att sedan umgås nästan hela dagarna i två veckor. Alla bussresor och uppsjungningar, omklädningsrum i form av skrubbar och korridorer, jackprovningar, samtal, spa, julbord x antal gånger, peppningar och skratt, skratt, skratt.

Nya vänner och sång. Tack tjejer för den roligaste tiden ever!

När jag nu ska träffa luciagänget snart, blev jag inspirerad att sjunga, så när jag lyfte på några papper såg jag en text som jag inte hade någon melodi till än och lät fingrarna styra på pianot. Det blev ingen färdig sång, men en fin känsla av att inte behövde tänka på hur melodin skulle låta utan bara spela och så fick det bli som det blev.

Tänker ofta på min resa, men tar det ändå lugnt och förbereder mig mentalt. Nu känns det roligt och spännande och det särskilt när jag ser på vädret... 26 grader som svalast nästa vecka och inatt verkar det ska vara 31 grader. Nästan lite för varmt, men nej jag klagar inte. Hoppas bara på deras långa sommar och sen hoppas jag på en hel massa snö när jag kommer hem i december!

Sömnbrist. Kan bero på kaffe, mörkerrädsla eller avsked. Kanske allt. Det är en natt med läge för att starta den här bloggen, som ska hjälpa mig att berätta vad jag gör i höst. Det var längesen jag skrev och målade med mina ord, men nu är det kanske dags igen. Det känns bra. Roligt och bra.

Idag blev det plötsligt höst och jag hann inte med i svängarna. Tio grader och mörkt som när man blundar. Inte det ultimata för en som lätt skrämmer upp sig själv till tusen och intalar sig att något läskigt är gömt i varje mörk vrå. Cykeln bar mig hem i alla fall och efter några rundturer i lägenheten och en koll under sängen försökte jag sövas av John Blund. Han var visst på semester eller något annat viktigt så här sitter jag. Väntar på att han ska börja om på sitt nattjobb så jag får sova.

Det känns konstigt att säga hejdå till vänner. Men det är bara tre månader som jag kommer vara jättelångt bort från mina favoriter, eftersom jag kommer hem då och de flesta antagligen åker hem till jul om inte före. Det är förövrigt tre månader som jag längtat mycket till. Inte för att komma bort för det vill jag inte, men för att få värme, möta en för mig ny kultur, träffa nya människor, lyssna till och lära mig tala ett fascinerande språk och få en stor chans att utvecklas som människa. Det kommer att bli bra!

Det är roligt med drömmar om framtiden.