linasu

Tänk ljudet av en plastpåse som öppnas. Detta speciella ljud känner öronen igen och signalerar till hjärnan: godispåse. Tänk sedan smaken av rosa, vita och gröna bilar. Mmm. Jag börjar längta efter skumtomtar när jag äter bilarna och känner mig lite ledsen över att jag kommer att missa skyltsöndagen hemma, eftersom den är betydelsefull för mig. I kylan och mörkret går många människor omkring och trängs och köper knäck som antingen är för mjuk, så den lägger sig som ett brunt täcke över tänderna, eller för hård så tänderna vill dras ut när de äntligen får ett grepp om kolan.

 

Skyltsöndag är en av de få dagar om året som jag accepterar en sådan trängsel. Det hör till, helt enkelt. Det är roligt att se så många som dragit sig ut från det mysiga hemmet, som snart ska julpyntas, för att träffa andra människor, köpa fikabröd och lotter och dricka glögg. En tradition som jag stöder fullt ut. För när man har slut känsel i fingrar och tår leder vägen hemåt och julstämningen är på väg uppåt. När pyntet är framplockat och skivorna sprider röda sånger är stämningen på topp. Då dyker frågan upp i mitt huvud: vilken färg ska vår jul vara i år: röd, svart, blå, vit, silver eller någon ny färg? Men sen vaknar jag upp ur Ahlgrens drömmande bilpåse och påminner mig om att det är längre än två månader kvar till jul.

 

Inte hindrar det mig från att fortsätta tänka, när det känns så roligt att tänka på framtiden. Allt ligger verkligen framför oss nu. Utbildningar till framtida yrken eller bara för skojs skull, resor runt jorden och till vänners nya hem, jobb för att ha något att göra en tid eller för att få tillräckligt med pengar till dessa hundratals önskemål på resor och nödvändigheter. Jag njuter medan jag är här, men ser samtidigt fram emot den tid som kommer efteråt. Tiden när jag är närmare snabbvisiter till saknade vänner och kan ordna någon form av eget boende. Det ska bli så roligt att fortsätta leva detta liv.

Sömnbrist. Kan bero på kaffe, mörkerrädsla eller avsked. Kanske allt. Det är en natt med läge för att starta den här bloggen, som ska hjälpa mig att berätta vad jag gör i höst. Det var längesen jag skrev och målade med mina ord, men nu är det kanske dags igen. Det känns bra. Roligt och bra.

Idag blev det plötsligt höst och jag hann inte med i svängarna. Tio grader och mörkt som när man blundar. Inte det ultimata för en som lätt skrämmer upp sig själv till tusen och intalar sig att något läskigt är gömt i varje mörk vrå. Cykeln bar mig hem i alla fall och efter några rundturer i lägenheten och en koll under sängen försökte jag sövas av John Blund. Han var visst på semester eller något annat viktigt så här sitter jag. Väntar på att han ska börja om på sitt nattjobb så jag får sova.

Det känns konstigt att säga hejdå till vänner. Men det är bara tre månader som jag kommer vara jättelångt bort från mina favoriter, eftersom jag kommer hem då och de flesta antagligen åker hem till jul om inte före. Det är förövrigt tre månader som jag längtat mycket till. Inte för att komma bort för det vill jag inte, men för att få värme, möta en för mig ny kultur, träffa nya människor, lyssna till och lära mig tala ett fascinerande språk och få en stor chans att utvecklas som människa. Det kommer att bli bra!

Det är roligt med drömmar om framtiden.