The future
Tänk ljudet av en plastpåse som öppnas. Detta speciella ljud känner öronen igen och signalerar till hjärnan: godispåse. Tänk sedan smaken av rosa, vita och gröna bilar. Mmm. Jag börjar längta efter skumtomtar när jag äter bilarna och känner mig lite ledsen över att jag kommer att missa skyltsöndagen hemma, eftersom den är betydelsefull för mig. I kylan och mörkret går många människor omkring och trängs och köper knäck som antingen är för mjuk, så den lägger sig som ett brunt täcke över tänderna, eller för hård så tänderna vill dras ut när de äntligen får ett grepp om kolan.
Skyltsöndag är en av de få dagar om året som jag accepterar en sådan trängsel. Det hör till, helt enkelt. Det är roligt att se så många som dragit sig ut från det mysiga hemmet, som snart ska julpyntas, för att träffa andra människor, köpa fikabröd och lotter och dricka glögg. En tradition som jag stöder fullt ut. För när man har slut känsel i fingrar och tår leder vägen hemåt och julstämningen är på väg uppåt. När pyntet är framplockat och skivorna sprider röda sånger är stämningen på topp. Då dyker frågan upp i mitt huvud: vilken färg ska vår jul vara i år: röd, svart, blå, vit, silver eller någon ny färg? Men sen vaknar jag upp ur Ahlgrens drömmande bilpåse och påminner mig om att det är längre än två månader kvar till jul.
Inte hindrar det mig från att fortsätta tänka, när det känns så roligt att tänka på framtiden. Allt ligger verkligen framför oss nu. Utbildningar till framtida yrken eller bara för skojs skull, resor runt jorden och till vänners nya hem, jobb för att ha något att göra en tid eller för att få tillräckligt med pengar till dessa hundratals önskemål på resor och nödvändigheter. Jag njuter medan jag är här, men ser samtidigt fram emot den tid som kommer efteråt. Tiden när jag är närmare snabbvisiter till saknade vänner och kan ordna någon form av eget boende. Det ska bli så roligt att fortsätta leva detta liv.
