linasu

Nu spolar vi fram till söndag kväll, tycker jag. Om en vecka alltså. Då har jag förmodligen inte lika tråkigt som ikväll, för då är jag hemma! Jag har liksom varit här färdigt, så det känns mest drygt att dra ut på dagarna. Ska fylla dagarna med att packa på nåt sätt så jag trollar bort de extra fem kilona väskan lagt på sig, äta frukt, bli helt frisk, försöka att inte störa mig på skolan, se när ljusslingorna ovanför gågatan tänds och spela spindelharpan för att få tiden att gå.

Gårdagen var rolig däremot. Kate, Anne Kristine och jag såg Porto Venere, som är en jättegammal liten hamnby i närheten av Cinque Terre. Från det nästan lika gamla slottet hade vi utsikt över hela havsviken med hamnar, båtar, fartyg och på fastlandet hus som klamrade sig fast vid trädbeklädda berg. Underbart. På kvällen träffade vi Bryant och gick till en restaurang, som en avskedsmiddag. Anne Kristine skulle åka tillbaka mot Norge idag, Bryant slutade skolan, men fortsätter jobba här och kommer tillbaka till skolan efter jul och jag hade min sista helg i Italien. Trist för Kate, men förhoppningsvis kommer det nya vänner.

Nu ska jag se Walt Disney's "Countdown to Christmas" och "Mickey's Magical Christmas" och drömma mig hem.

Vindarna är fulla av kärlek och snart får vi fira fjärde, femte och sjätte månadsdagen på riktigt.
Puss hjärtat!

Det är svårt att andas, eftersom näsan är ganska igentäppt. Vill äta godis, men känner inte tillräckligt mycket smak att det är värt att slösa en godis för. Fast jag äter ändå. Tröstgodis.

Vi får förmodligen ingen bil i sån tid att vi hinner till Milano och fotbollen, så vi ska komma på något annat att göra min sista helg i Italien. Middag och drink är redan bestämt, men vi vet varken var vi ska äta eller vad vi ska fylla resten av tiden med. Vi får se. Ska försöka bli frisk innan dess, men hittills har jag inte lyckats krya på mig särskilt bra. Hoppas jag blir dunderbra och vaknar frisk.

Har en hungrig katt utanför dörren och om hon kunde skulle hon förmodligen gråta. Stackars liten. Det var nog tur att jag sa till Alberto att kattmaten var slut för annars skulle han nog inte märka det förrän i morgon. Det är alldeles för länge kvar som det är, eftersom matskålen är tom och Alberto kommer hem om drygt fem timmar. Lilla gamla katten.. (som förövrigt försöker få sig in i mitt rum genom den stängda dörren.)

Förutom lite medlidande för katten har jag tittat på bilder från vår roadtrip igår. Vi såg Pistoia, Siena, San Gimignano och fascinerande vackra vyer. Höstfärgade lövträd och gula vinrankor täckte en del av de många kullarna och gröna fält täckte andra. Tyvärr gick det inte stanna för att ta kort, så jag får minnas bilderna i mitt huvud, men det var i alla fall amaaaazing.

Idag var skolan irriterande. Det började med att jag diskret fick hålla för öronen för att min lärare pratade så högt och sen bygga upp en fantasivägg för att inte smittas av den snytande och fräsande kvinnan. Sen var det en ny onödig verbform som vi skulle förstå när, hur och varför man ska använda. Skoldagen fortsatte med en konversation där varje person blev avbruten av den politiskt insatta columbianskan som gärna ville dela med sig av sin spanska. Läraren frågade mig om hur något gick till i mitt land och jag hann säga en mening som hon kommenterade, men när jag tänkte fortsätta prata fick jag glömma den idén. Då skulle vi få veta en personlig åsikt om något helt annat.

På söndag kanske Kate, Bryant och jag ska köra till Milano och se fotboll. Hoppas att det blir av!

Igår smakade jag bläckfisk som jag tyckte om. Vi beställde in en tallrik med blandad sjömat och bitar av den större var goda, men inte broskbenen på de mindre djuren. Usch så obehagligt. Well, jag har testat det i alla fall.

Idag har jag funderat på saker jag vill göra i mitt liv. Åka (eller helst köra?) Koenigsegg har stått på listan i flera år och får ha kvar sin plats. En nykomling är fallskärmshoppning. En kvinna på skolan har testat det och jag fick någon sorts skräckblandad förtjusning när hon berättade om det och blev väldigt sugen på att testa själv. Sen vill jag resa en massa. Madagaskar, Alaska, Island, Portugal och några fler oväntade ställen står uppradade på min lilla lapp som jag skrev på när jag satt ute i parken. Först ska jag bara samla ihop tillräckligt med tur och pengar så jag kan uppfylla alla önskningar.

När jag filosoferat klart byttes seriositeten ut mot nostalgi och skratt när jag lyssnade på dålig musik från nittiotalet. Nittiotalsparty ska bli av!

I morgon ska jag, Kate och Bryant följa den norska kvinnan, från skolan, på hennes sightseeingtur med sin bil. Vi åker mot Siena och ska se ställen på vägen. Jag vet inte hur rutten ser ut, men är glad över att få följa med och se ännu lite mer. Packar ner bilpåsen, så går allt greitt.

Så här ser min frukost ut varje dag. Helt okej!

Idag äter jag skumtomtar, delichokladbitar och lyssnar på Kraftwerk. Häftigt hur hjärnan kan känna igen så mycket. När jag var mindre tog jag in det min käre storebror lyssnade på och när jag nu flera år senare hör låtarna igen känner jag direkt igen det. Klumpen vi har i huvudet är ganska bra.

Igår gjorde min klump inte så mycket, eftersom dess hus blev invaderat av slem eller damm eller något annat diffust, så jag blev yr och låg i sängen nästan hela dagen. Kanske kom det även in några feberdammkorn, för det var både varmt och kallt. Idag har städtanten dammat av huvudets innehåll, så jag mår bättre.

Förresten, den skelögda katten som jag bor med har levat i hela fjorton år. Vilken tant. Jag hoppas att hon inte åker till katthimlen innan familjen kommer hem, för de vill nog träffa henne. Idag hittar jag henne för övrigt ingenstans, men hon ligger väl någonstans och funderar på nästa plats hon ska täcka med sitt kroppsvatten.

 

Och by the way, min pappa är världens bästa!

Jag är här för min skull och inte för min utbildning. När jag nu har insett det kan jag njuta av att vara här de sista veckorna. Jag bor ju här, men det har känts som att jag varit här endast för att lära mig språket, vilket i och för sig var huvudtanken. För att det ska vara lättare att lära sig ett språk i dess hemland behöver man leva där och använda språket, lyssna på invånarna och uppleva deras kultur. Hittills har jag mest pluggat och sett italienska filmer och gjort allt för att ta in så mycket av språket som möjligt (utom att prata för det har jag inte kunnat), men jag har inte levt här för min egen skull. Jag har varken sett det som en riktig flytt eller som att jag på riktigt bor här, men nu ska jag försöka komma ihåg att det här faktiskt är min stad i drygt tre veckor till.

Och imorrn kommer min efterlängtade pappa! Så de kommande dagarna ska jag visa honom min stad, kocken jag upptäckt i mig, mina italienskakunskaper och vyerna i det enastååående Toscana. Det blir roligt!

Idag har jag köpt den perfekta jackan som jag såg för några veckor sen och jag är så nöjd! Sen gick jag till mataffären och gjorde 26 €-veckohandlingen som jag bar hem i två tunga kassar. Till middag blev det köttfärsbiffar med Pecorino Toscano och fem klyftor vitlök. Här ska det varken mysas eller utvecklas en förkylning, så vitlöken skyfflas i maten. Imorrn ska jag börja dagen med min goda frukost och sen äta massor av frukt.

En kram är vad jag behöver just nu.

Idag spelar jag spel med mig själv. Kort, patienser, Uno och så försöker jag göra italienska ord av tärningar med bokstäver på. Det är väl det mest givande spelet av dem och jag sitter redo med ordboken för att lära mig nya ord. Imorrn ska jag förhoppningsvis vara duktig på att prata, eftersom läraren ska lyssna mer noggrant för att sen kunna säga att mitt muntliga test blev godkänt. På torsdag ska jag skriva ett test som jag hoppas klara för att sen få mitt certifikat som pappa ska ta hem och skicka till VHS så jag kan komma in på min sökta kurs. Lycka till - tack!

Katten sov på min säng inatt, så jag vaknade varje gång jag skulle vända mig för jag ville inte råka sparka ner henne. Under natten gick hon i alla fall iväg och jag kunde sova som vanligt, dvs. snurra runt och vrida på mig som en mask. Vaknade fem och då ville myggorna prata med mig, men med myggspray och täcket över huvudet kunde jag somna om.

För övrigt går skolan rätt bra nu. Konversationen känns som rätt nivå och deltagarna i gruppen gör lektionen rolig. Dessutom blir alla på bra humör när solen lyser, så vi får se hur det blir i regnet imorrn.

Jag funderar inte lika mycket som jag gjorde när jag just hade kommit hit. Kanske beror det på att jag blivit mer van att bo endast med mig själv, eller att jag flyttat till ett ställe där jag faktiskt trivs.

 

Nu har i alla fall november börjat och solen värmer. Tvätten hänger ute på tork och balkongdörren är öppen. Dagen blir så bra när den börjats med en god frukost. Låter klyschigt, men det är sant. Min frukost gjorde mig glad.

 

Lägenheten jag bor i har under helgen förvandlats till ett kollektiv. Ena killen tror jag är en bror till Alberto, men de andra tre människorna vet jag inte vilka de är. Jaja, de har åkt nu och jag har lägenheten för mig själv tills onsdag, eftersom Alberto rest bort. Så börjar nu en ny vecka i det framöver regniga Viareggio. Nya studenter och en ny övningsbok. Hoppas att det blir bra!

Jag köpte en karta som verkade liten och smidig.

Ack så fel jag hade!