linasu

Idag har jag funderat på hur jag ska bära mig åt för att hitta orden på skolan lika fort som när jag är ensam. Jag blir nervös när alla sitter och väntar på att jag ska säga det jag tänkt så det blir kanske hälften av det jag hade planerat att säga. Så länge jag kan prata är det lugnt, eftersom jag kan tillräckligt många ord för att göra meningar och det går att prata för mig själv. Det är bara att träna mer i butiker och prata med rumskompisarna, så kommer det nog snart automatiskt.

 

Ikväll ska jag träffa Kate och Christa och äta sushi. Jo, jag vet att jag är i Italien, men det är roligt att blanda kulturerna ännu mer än vi gjort hittills. I morgon ska jag laga min pasta bolognese, eftersom jag äter italienskt också. Varje dag. Jag gillar det!

Efter en magisk dröm om att jag förflyttades till en skola som jag varken fick lämna eller visa för andra förbättrades dagen några grader när jag kom till min verkliga skola och lärde mig grammatik som jag förstod och kunde prata lite när läraren frågade mig om svar. Att jag sen pratade i fyra timmar med favoriten höjde dagens betyg till max. När jag gjort min pasta bolognese, som ska bli bounissimo, ska jag prata med bästa sys och sen kanske jag fortsätter att skriva på min filosofiska text med hemlighetsstämpel. Det verkar som att dagen blir ännu bättre än den egentligen kan.

Igår steg jag upp ur sängen för att lägga mig på golvet och sola, men eftersom det knappt blåste och jag låg på en filt blev det outhärdligt varmt, så jag blev glad när Charlotte frågade om jag ville följa till gratisstranden. Hon hade hyrt en bil, så hon visade mig vägen som är bäst för gång, löpning eller cykling till stranden eller bara runt den stora parken och sen körde vi en annan väg för att kunna parkera bilen. Havet var varmt, men jag tror ändå att badsäsongen börjar vara över, eftersom de övriga människorna bara doppade fötterna(men de har ju vinterjackor på hösten så de går inte lita på) och det inte var lika njutbart när det började blåsa. Kanske kommer det en till jättevarm dag, så jag kan bada. Det var härligt att kunna doppa sig i alla fall.

 

När molnen började avskärma oss från solen körde vi till Massaciuccoli, som har en nationalpark. Där gick vi runt med våra kameror och fotade växter, fåglar och vyer. Underbart. När solen blev röd och ville sova körde vi till lägenheten och åt pasta Carbonara med tomater, basilika och buffelmozzarella. Mmm, jag njuter av all denna goda mat.

 

På kvällen hade Kate, Christa och jag tänkt hitta ett ställe att dansa på, men det enda som fanns i närheten var stängt, så vi tänkte gå till ett ställe längre bort. Vi jämförde våra kulturer och bakgrunder och blev för trötta för att gå ut, men hade väldigt roligt ändå. Det var längesen jag skrattade så där mycket att tårar kom, så det var välkommet!

- - - - -

Idag körde Charlotte, Eva och jag vår hyrbil till ställen runt staden och såg många fina platser. Det var väldigt fint i Pietrasante, som var den första staden vi stannade i. Vi gick omkring i solskenet och fotade, tog en cappuccini på ett café och tittade in i flera konstgallerier. Dit kommer jag säkert att åka någon fler gång för att titta mer noggrant på målningarna, men då med tåget. Det var smidigt att åka bil, eftersom vi valde mindre vägar för att komma närmare byarna och kunde stanna när vi ville, men när jag vet var jag ska är nog tåget enklare(och billigare).

 

Första gången jag såg bergen här tänkte jag att deras toppar var täckta av snö, men sen kom jag på att det inte kunde stämma, när det var så varmt i byarna. Idag lärde jag mig att det var marmor och jag lärde mig varifrån marmor kommer. Det är i och för sig inget jag funderat över, men det kan vara kul att veta. Det bryts alltså i berg och skiftar i olika nyanser, men den mest kända härifrån är den vita. De har brutit marmor i dessa trakter sen tiden före staden Rom blev till och av sådant pulver blev sedan Michelangelos staty David gjord. Vi besökte flera souvenirbutiker som sålde köksredskap, badrumsartiklar, schackbräden, skålar och mycket annat, tillverkat av marmor i olika färger. Spännande!

 

När vi sett oss trötta på marmor, kuperat landskap, små byar med hus som satt ihop med varandra och charmigt trasiga hus åkte vi tillbaka till lägenheten. I morgon börjar en ny skolvecka och på torsdag ska jag möta mamma och Sara på flygplatsen. Wie! På lördag ska jag säga hejdå till mina nuvarande rumskompisar och på söndag antagligen hej till två nya. Hoppas på trevliga människor!

Nu känner jag mig glad, efter att ha haft en bra dag. Det började på skolan med mycket italienskapratande och fortsatte på väg hem när jag kunde beställa ett bröd i brödbutiken och be den vänliga mannen, i grönsaksaffären nere på hörnet, om lite ruccola och apelsiner. När jag kom hem pratade jag italienska med Charlotte och åt spaghetti med tomater, ruccola och parmigiano och nybakt färskt bröd. Sen träffade jag Kate på muséet och tittade på målningar av kända konstnärer, bl.a. Henri Toulouse-Lautec, Marc Chagall och Lorenze Viani. Den sistnämnda är härifrån, så hans tavlor utgjorde kanske 60% av samlingen. Det var intressant att se målningarna och jag blev väldigt sugen på att måla själv.

När vi beundrat tavlorna klart gick vi till en gelateria och köpte glass. Sen tänkte vi gå till affären och handla mat, men vi gick in i klädaffärer istället. Det låter kanske konstigt att jag säger det, men jag behöver ett par skor. Kanske några hemifrån kan funka, men jag behöver i alla fall byta ut dem jag nu haft varje dag i tre veckor, eftersom mina fötter inte riktigt tycker om dem. De två parterna bråkar och skrapar varandra, men det är oftast fötterna som får stryk, så jag känner att de behöver vara ifrån varandra ett tag.

Hittade såklart fina skor på marknaden, men det är lite för höga priser, så jag väntar tills jag rest runt lite och ser hur mycket pengar jag har kvar. Om det är mycket kan jag shoppa julklappar till både andra och mig själv. Wie! Nu ska jag laga mat och efter det ska jag festa på päron och Taleggio. Gott blir det!

Det är en utmaning utan dess like. Men jag tror att det är bra, eftersom jag lär mig att bo själv och ta hand om mig, samtidigt som jag måste ta ansvar och se till att saker blir gjorda. Det inkluderar både mat, städning och uppfräschning av den här lägenheten, men också vidare utbildning och planer inför framtiden. Jag är väldigt peppad på en egen lägenhet som jag kan inreda precis som jag vill. Här vill jag inte fixa, eftersom jag ska åka hem efter mina tre månader i skolan, men det kliar i fingrarna. Jag vill måla dörrarna vita, byta lampor till några starkare, köpa hit fina vita möbler från en butik jag går förbi varje dag och fräscha till badrummet, men de tankarna sparar jag tills jag har ett ställe som jag får fixa till. Tyvärr kan jag inte ta med hela inredningsbutiken och det är synd, men jag ska nog hitta mina prylar på loppis. Förresten är det ungefär samma stil, men en aning fräschare.

 

Med mitt ansvarstagande följer även listor och budgetar. (Vuxenpoäng, tack?) Det är roligt att planera vad jag vill använda mina pengar och min lediga tid till och det känns skönt att inte behöva besöka alla platser direkt jag har en ledig helg, eftersom jag då kan vandra dessa gator upp och ner och få en bättre bild av hur staden ser ut. Det är lite trist att gatorna gör den så rutig, eftersom det blir mer förvirrande än intressant. När jag väl lärt mig i vilken ordning gatorna ligger, finns det nog inte så mycket spänning i det hela, men det kanske inte gör något. Då har jag i alla fall koll på var jag är om jag skulle gå en annan väg än jag tänkt.

 

Med alla mina tankar skulle jag säkert kunna fylla en bok. Det får väl bli nästa projekt då, om mitt första var skivan. Det dyker upp så många funderingar i mitt huvud som jag inte kan prata med någon här om, eftersom jag inte känner människorna så bra och det sällan blir filosofiska stunder när vi ses. Vilken tur jag har då, att jag kan skriva här. Det är lättare att skriva på datorn än i en bok, så det blir längre texter här än i dagboken, men det är klart att jag har en sådan också. Tre års dagboksskrivande går inte avbryta bara sådär, för då känns det så fullt i huvudet. Det blir alltför mycket att minnas och att hålla reda på, så jag skriver ner det och sedan kommer hjärnan ihåg det viktigaste.

 

När jag var lite yngre skrev jag många texter som jag tänkte fortsätta på och göra till noveller eller till och med längre historier. Det blev dock mest inledningar och dikter, så jag tänker att jag ska skriva en text som jag sedan försöker jobba vidare med. En kväll när mitt huvud är lika fyllt av tankar som det är ikväll, men kanske inte lika uttömt på energi som ikväll, för nu vill jag sova. Så det blir senare, men det ska bli av.

I den 35-gradiga värmen(35!?) som är idag gick jag en promenad, för att hitta den brödbutik där jag tidigare köpt ett jättegott bröd. Eftersom alla gator ser lika ut kunde jag inte komma ihåg på vilken brödbutiken låg och nu har jag gått gata upp och gata ner, men fortfarande inte hittat den. Däremot har jag hittat några restauranger, caféer och butiker med fina kläder, fint porslin och roliga presenter. När jag kan prata mer ska jag gå in i butikerna och önska att jag hade tillräckligt mycket pengar för att handla i dem. Varje torsdag har jag ju annars råd att köpa både mat, frukter, smågrejer och kläder(okej, vissa kläder), så jag klarar mig nog. Någon kväll ska jag dock gå in på Benettons outletsbutik, för där kanske jag har råd att handla. Om jag nu ska köpa grejer...

 

Vilket jag gjort idag, förvånande? Det var en klänning som jag tittat på alla tre torsdagar när jag gått förbi marknaden och nu provade och köpte. 15€ är inte så mycket, men jag måste sy om den lite, eftersom jag inte får upp hela dragkedjan i ryggen och jag inte kan förändra min kroppsbyggnad. När jag provade klänningen stod jag i en van och hade en liten sminkspegel att titta i, så jag tänkte att det inte var så långt kvar på dragkedjan som det egentligen var. Well, jag kan inte lämna tillbaka den, så jag får sy om den i stället. Den är fin i alla fall!

 

Ikväll ska vi prova äta vongole(minimusslor)- väldigt läskigt, men jag måste prova i alla fall. Om jag inte tycker om det kan jag äta spaghetti, för det är gott! Mindre plugg idag än igår och det känns skönt, men jag ska försöka lägga ner mer tid ändå. Heja, heja. Åh just det, eluttagen är okej igen!

Idag har vi haft varmt och skönt, så jag har legat i bikini på golvet i mitt rum, eftersom jag inte betalat strand för idag och jag inte hade någon cykel som kunde ta mig till den fina gratisstranden. Det var nog tillräckligt med sol för idag, eftersom den verkar vara ganska stark här. Den målar på mig i alla fall och jag vill inte få in röda nyanser, så jag tar det lite lugnt. (Jag är ganska brun som det är, men jag vill att det ska hålla i sig tills jag kommer hem och ni är vita, hehe...)

 

Sen blev jag less på att laddsladden satt fast, så jag tryckte tårna mot uttaget med all min kraft och drog ut kontakten. JA! Det lyckades. På torsdag ska någon komma och fixa de två uttagen som är trasiga och sen är det bara badrummet som är knasigt. Där läcker det vatten från duschen, så det är alltid en pöl bredvid badkaret. Lägenhetens brister går att leva med några veckor, men när jag ska vara här längre än det, vill jag ha någorlunda fräscht omkring mig. Det är inte roligt att laga mat i ett skräpigt kök, att duscha i ett smutsigt badkar med ofräscha duschdraperier eller att gå barfota på ett sandigt golv, så det behövs en rejäl uppfräschning, men det blir inte av mig. Det är skolans ansvar, men jag kan göra det lite bättre, så att jag trivs i alla fall.

Idag kom nya studenter till skolan och då ändrades klasserna, eftersom det också har åkt en hel del folk. Lärarna byttes också, så nu har vi en ny grammatiklärare, men som tur var ska vi ha vår tidigare grammatiklärare i konversation. Hon är väldigt positiv och noga med att alla förstår vad hon gör och nu ville hon alltså få oss att prata. Det lyckades, kan jag säga. Det var också bra att vår nya rumskompis pratar en del italienska, så nu har vi nästan bytt bort engelskan här i lägenheten. Jag förstör väl lite, eftersom jag inte kan så många ord, men det blir bättre. Väldigt snabbt också.

 

Det här med elen i vår lägenhet är fortfarande ett problem. Av de få uttag vi kan använda är två trasiga och ett ockuperat av min laddsladd till datorn som vägrar lämna stället. Mina fötter fick hjälpa till med att hålla fast uttaget så det inte skulle åka ut ur väggen, medan fingrarna försökte få grepp om kontakten och dra, men till ingen nytta. Irriterande, kan jag lova. Det enda bra med det är att jag hittat fler ställen där internet funkar, men jag hade ju ett bra ställe i köket som jag klarar mig bra med. Hoppas att någon kommer och fixar det där snart.

 

Min balkong är däremot väldigt bra. Satt och pluggade där idag, samtidigt som jag lät solen steka mig lite lätt. Lovely! Och ikväll gick jag och mina två rumskompisar till en restaurang i en gammal engelsk kyrka. Fin lokal och hur god mat som helst. Dit ska jag definitivt gå igen. Nu: bounanotte.

Det är roligt att få höra att min skiva blivit uppskattad. Jag vill inte säga att jag är duktig eller bra på att sjunga, eftersom jag anser att det är upp till lyssnaren att avgöra, men jag blev glad av att höra komplimanger. Första gången jag lyssnade på låtarna fick jag rysningar och det var en underlig känsla att få rysningar av sig själv. Vad jag har märkt när jag har lyssnat på skivan nu, är att den slukar all luft omkring mig och är så fylld av sin egen kraft att det bara blir den och jag.

 

Det känslan kan jag vara ensam om att få, eftersom vi alla är olika. Vi upplever den på olika sätt och tycker säkert inte lika om den, men det är så det ska vara med musik och människor. Vi är olika och behöver olika saker i våra liv. Min kropp vill ha citron, rabarber och annat surt och min själ vill ha de vänner jag har. Någon annan kanske inte alls behöver sura matvaror, kan tycka om andra människor, men kan även tycka ganska likt mig. Eftersom vi är två olika människor förändras då det vi behöver, som en parfyms doft förändras vid en människas egen doft. Det är något som visar att vi är så levande varelser. Vi förändras.

 

Hur än skivan förändras för er eller hur ni förändras av den, vad ni tycker om skivan eller vad den än betyder för er, var den från mig en liten present; en tanke och en tid nedlagt för att ge ett färdigt resultat. En trist dag när jag inte är i närheten och kan ge en uppiggande kram, kan i alla fall min röst vara där och försöka hjälpa humöret på traven. Och så finns det alltid en kram att hämta i vinden(även när det inte blåser), bara så ni vet!

Utanför mitt hus går vägen till autostradan(den stora vägen, typ autobahn) och det är alltid mycket trafik, som hörs bra genom de tunna väggarna. Ibland kör det förbi bilar som gör att glaset i dörrarna skakar. Att två tredjedelar av utryckningsfordonen utgår från ställen i närheten av mig gör att jag blir van att höra ljudet av sirener. Idag lät de mer än de brukar och det verkade vara världens utryckning, så jag gick ut på balkongen och såg både polisbilar och motorcyklar. Då letade jag mörka bilar för att kanske få se någon viktig kändis, men istället fick jag se en hel massa cyklister och mindes en affisch jag sett tidigare i veckan, som annonserade om en cykeltävling. Det verkar vara en händelserik gata jag bor på.

 

Förövrigt regnar det idag. Typiskt. Jag som hade tänkt ligga på golvet med öppen balkongdörr och sola... Trots grå moln över hela himlen försöker jag vara hoppfull. Det kan bli bättre väder innan dagen är slut. Tills dess tvättar jag, försöker plugga och lyssnar på Kate Bush.

 

Idag får bildbloggen smaka på lite bilder från lägenheten som jag bor i, men det är svårt att få en helhet av några bilder. Ska försöka lägga upp bilderna i en bra ordning och förklara hur det ser ut. Helt okej är det i alla fall.

Haha okej, så nu har jag inget fungerande eluttag i köket, eftersom Kate snubblade över datorsladden så uttaget gick sönder. Ska försöka få tag på någon som kan fixa det i morgon eller på måndag. Det var synd, men ganska roligt!

Igår var en väldigt rolig kväll. Först kände jag mig trött och inte fylld av energi för att göra något, men jag tänkte att den känslan skulle försvinna när jag träffade Kate och Wanja, så jag bestämde mig för att gå ut. Kate och jag satte oss vid en bar längs passegiatan, som är en gata vid stranden med barer, restauranger och butiker. Efter ett glas gott vitt vin gick vi vidare i den riktning vi trodde ledde mot fler barer och uteställen. På vägen stannade vi till och tittade på ett stort antal enorma segelbåtar. Magiskt stora, faktiskt. Väl framme vid barerna kände vi att det nog inte var så bra ställen på den gatan, så vi vände om och tänkte gå över den bro vi gick över på väg dit. Det visade sig dock omöjligt, eftersom den låstes i öppet läge, så att båtar skulle kunna passera. Om vi hade försökt en kvart tidigare hade det gått. Aja, vi lärde oss tiderna för bron i alla fall.

I morse kom en städerska hit och jag fick be om ursäkt många gånger för att jag inte förstod vad hon sa, men vi lyckades i alla fall förstå varandra och hon kunde göra sitt jobb. Jag borde verkligen försöka använda de få ord jag kan, men när jag ska prata springer alla ord och gömmer sig. Det blir kanske bättre. Vi får se om jag testar några ord om matlagning som vi lärde oss idag, eftersom Kate och jag ska laga mat.

Det är skönt väder nu. Jag satt på balkongen och gjorde lite läxor och när jag gick in såg jag att solen gjort avtryck på mig. Det kanske blev en halvtimme som jag satt där, men ändå syntes det. Tack och bock! Nu blir det matlagning, hejhej!

Prepositioner är så svååååårt. Well, det är bara att trycka in i huvudet och hoppas att det stannar där. Ska plugga lite nu och ikväll kanske Kate och jag följer min rumskompis och några tjejer från skolan till en klubb eller bar någonstans. I morgon blir jag ensam i lägenheten till på söndag, skönt! Då ska jag kanske plugga lite, sjunga och på kvällen blir det förmodligen matlagning med Kate. Idag hittade jag två mataffärer nära mig, så jag kan gå ungefär två kvarter och handla i en av dem. Heja! Så jag köpte kött, zucchini, en godispåse och choklad. Kroppen säger "ge mig socker", så jag tänkte äta annat än bara pasta eller ris och se om den blir nöjd, men till dess sitter det bra med lite godis...

Som tur är, för oss här i söder, vill solen gärna visa sitt ansikte. Hörde av en fin fågel att ni fått mitt regn. Varsågod, men ni slipper det nog snart, eftersom det är höga antal regndagar här i oktober, november och december. Tur att jag köpt ett paraply i alla fall och vi får se om det blir ett par stövlar också..

Trippen till Venedig blir nog dyrare än jag trott, eftersom det är så långt. För min rumskompis kostade en tågresa till Milano €38 och Venedig är ännu lite längre bort. Dessutom ska vi stanna över natten, så det blir kanske om en månad eller så. Det är tur att vi inte behöver planera så långt i förväg, eftersom man köper tågbiljett just innan tåget ska gå. Det är också tur att jag har sådan koll på min ekonomi, heja Lina!

Nu ska jag steka kött och zucchini och koka potatis. Till efterrätt blir det melon!

I morse påminde Charlotte mig om att det var stor marknad på via Fratti idag. Yay, det är roligt med torsdagar. Det är dock synd att de stänger stånden klockan ett, så jag hinner bara kolla lite på morgonen på väg till skolan och på vår halvtimmesrast. I morse kunde jag då köpa en väska för €2,50, värt! Sen vågade jag inte kolla på de fina kläderna, eftersom jag tänkte köpa en jättefin klänning förra veckan men när jag gav kvinnan fem euro sa hon "eh no, thirty-five". Jag hade alltså hört fel och kände att jag bara ville ha klänningen för att den var fin och inte för att jag behövde en, så det var inte värt. Då drog jag slutsatsen att det ståndet sålde dyra kläder och nu vågar jag inte gå dit, eftersom jag är rädd att hitta fler fina kläder som jag inte vill betala för.

Well, ikväll ska vi på spaghettatan. Solen kom tillbaka och jag hoppas att det fina vädret håller i sig, för vid regn blir det ingen pasta. Min lunch var visserligen spaghetti, men det går att äta pasta flera gånger per dag. Aha! I svenskan använder vi ordet "per", som är en av prepositionerna jag bråkar med. Intressant.

Igår fick jag låna en barnbok av min lärare. "Pimpa e le favole" heter den. Den är rätt söt. Pimpa är en vit hund med röda fläckar, som får höra olika sagor. Efter jag läst berättelserna några gånger och översatt ord jag inte kunde(vilket var ganska många) kunde jag förstå helheten av dem. Fick låna boken till i morgon så jag ska läsa igen och se om jag kan förstå mer. Ciao!

Idag var den frågvisa i min klass jobbigare än vanligt, men snart är resdagen här. Det ska bli skönt... Funderar på om jag ska byta rum när en av rumskompisarna åker på lördag, men jag vet inte än. Det jag gillar med mitt rum är att det är ljust och har spegeldörrar på garderoberna som står på ena långsidan av rummet, så rummet känns större på ett trevligt sätt. Det andra rummet är stort, har många garderober och tre uttag som jag kan använda. Just utanför den dörren finns ett sådant uttag som jag brukar använda och så finns det ett i köket. Basta. Ja, det är alltså uttag som passar datorn. Det är nog för lite plus för att jag ska byta rum, eftersom jag inte behöver sitta vid datorn så ofta. Jag hinner ju lyssna på musik en halvtimme eller så... Mja, jag behåller nog mitt rum. Det kommer kanske fler chanser att byta, så det är nog lugnt.

 

Något annat som jag funderar över är vad jag ska göra när jag kommer hem i vinter. Rättare sagt är det vårterminen jag funderar över. Som det känns nu kommer jag att söka två italienskakurser och om jag inte kommer in på dem(jag skickar in sen ansökan för att ha ett intyg från skolan om att jag klarat kursen och då är det inte säkert att jag kommer in) vill jag läsa sociologi, socialpsykologi eller pedagogik. Alla ämnen känns intressanta och bra att ha som grund när jag ska läsa till kontakttolk nästa höst. Eller när det då blir, men det här är planen. Känns bra!

 

Eftersom jag inte bott ensam tidigare är det svårt att få in rutiner. Dessutom är det här en annan kultur än jag är van vid, så det blir också annorlunda. Killen jag bor med verkade lite bekymrad över att jag bara pluggar eller sitter inne, men när jag sa att jag ville bli tolk förstod han att jag pluggade. Så när jag blev less på att plugga idag, började jag städa mitt rum och sen blev det hela lägenheten. Haha, han sa innan han gick ut: ”I'm glad that you found yourself a hobby”.

 

Det är väl inte en hobby att städa, men det känns bra när det är rent överallt. Dessutom har jag ju börjat sjunga igen och igår kväll började jag skissa av en bild på Jungfru Maria, så det tar bara ett tag att vänja sig vid att inte alltid ha något att göra. Om några veckor ska jag nog skaffa hobbyn ”fika”. När jag kan prata lite mer med expediten och andra människor och när jag har rest runt så jag vet hur mycket pengar jag har att röra mig med. Nu vet jag inte hur mycket mina resor kommer att kosta, men jag har gjort en budget. Vuxenpoäng, tack!

 

Allora, tillbaka till verkligheten och studerandet.

Ieri io ho studiato l'italiano e oggi io studiato l'italiano anche. Io sono stanca ma devo continuare.

Före studerandet hurrar vi för mamma! Bounasera!

Idag har jag sjungit för första gången sen jag kom hit. Jag saknar det fort, för nog har jag velat sjunga tidigare, men det finns inte så stora möjligheter. Grannen ovanför har ett piano och det finns ett på skolan också, men jag vill inte gå till grannen och skolan är bara öppen när det är lektioner. Nu kan jag sjunga, eftersom jag är ensam i lägenheten och datorn har batteri en stund till. Jag måste ha ett piano i mitt hem, för det här känns tomt. Det är genom att sjunga som jag bearbetar saker som händer i mig så det känns konstigt att vara så här begränsad.

 

Hoppas att det är sådan lågsäsong i höst att jag får vara ensam ofta, kanske till och med bo ensam ett tag. Det skulle vara skönt. När jag pratade med min rumskompis som ska åka hem efter den här veckan (som så många andra) sa han att jag nog inte skulle behöva dela rum med någon, eftersom det är lågsäsong nu. Det skulle i och för sig vara roligt att bo med flera olika människor, så jag hoppas att det kommer en eller två någon gång.

 

Idag har det i alla fall inte regnat så mycket, men jag köpte ett paraply så jag är beredd på nästa skur. Pratade lite italienska med Eleonora, som är en 83-årig student från USA och det blir så mycket lättare att prata när vi börjat gå igenom dåtidsformerna så nu kunde jag säga att jag var och handlade igår. Jag ska nog bli bra på det här.

 

Haha, just ja, när jag gick förbi en telefonkiosk såg jag någon röra sig därinne och jag tänkte ”jaha, att folk använder såna där fortfarande” och så gick det ut en man som fixade till sina byxor. Oops! Det var inte det jag tänkte att man skulle använda kiosken till, men man är ju olika...

Igår var det strålande sol och säkert 27-28 grader varmt, så Kate och jag solade på stranden i några timmar. Inatt vaknade jag flera gånger av att det lät som att huset skulle rasa ner av allt åskmuller. Usch vad det lät och som det regnade! Det var tur att jag fick låna ett paraply för det behövdes. Måste köpa ett eget imorrn. När jag kom till lägenheten igen kunde jag hälla ut vatten ur skorna. Inte okej. Det är heller inte okej att det här regnvädret kommer att hålla i sig de närmaste tio dagarna. Kan bara hoppas att det blir fint efter det igen. Dock tror jag att sommarsäsongen är slut, men det kan ju ändå vara soligt och fint? Spero.

Så, igår var vi alltså till Cinque Terre, som är fem städer. Med solen och värmen med oss åkte vi tåg till Monterosso. Det var en rätt fin stad, med randigt målade hus. Knasigt. När vi gått omkring en stund där åkte vi färja därifrån till Vernazza. Där åt vi pizza och gick omkring lite. Sen skulle vi ta tåget till Corniglia, men det blev fel tåg så vi hoppade av i Riomaggiore. Det var en väldigt fin stad, men jag blandar ihop alla ställen så jag minns knappt hur den såg ut. Jag minns i alla fall att jag tyckte om den staden. Därifrån gick vi den kända leden Via dell' Amore till Manarola. Det var en väldigt mysig fiskestad, där husen stod tätt, tätt, tätt. Häftiga vyer och jag förstår inte hur folk vågat bygga hus just bredvid ett stup ner mot vattnet. Eller hur de vågar bo där? I Manarola köpte jag en god glass innan vi åkte tåget till Corniglia. Där gick vi 382 trappsteg uppåt mot staden, för att sen gå nerför en lång kulle och se fler hus som stod tätt bredvid varandra. Vid den här tiden var vi trötta och hungriga, så vi åkte tåg hem.

När tåget från Corniglia kom var det ganska många som skulle på och det var en man bakom mig som knuffade lätt på mig. Jag tänkte att han bara ville fort på tåget, men jag kunde ju inte röra mig mer än han, så jag fortsatte i min takt. Sen rörde han min rygg igen och jag tittade bakåt och funderade vad han höll på med, skyndade mig in och aktade mig för honom. När sen fler folk kom in i tåget gick han in i kupén där vi var och ställde sig bredvid Kate och försökte röra hennes hår flera gånger. Vi gick fort av tåget när vi väl skulle av och fick en lektion av Brenda hur vi skulle göra om det hände igen. Ryta till och få uppmärksamheten till det han gör, så att han skäms och jag inte blir förödmjukad i tystnad. Well, han gjorde ju inget värre än att nudda min rygg så jag orkar inte må dåligt över det nu. Nästa gång ska jag minsann inte vara tyst.

Anyway, vi hade en jättebra dag i Cinque Terre och jag kan rekommendera att åka dit. Jag träffade sex svenskar och det kändes konstigt att höra någon prata svenska. Det blev som fel i hjärnan, för antingen pratar folk italienska, engelska, tyska eller något språk jag inte förstår, så det tog en stund innan det kopplade. Trevligt iaf.

I morse sa jag hejdå till Brenda som åker till Sorrento, åt frukost och gick ut med kameran i den 24-gradiga värmen. Det går en kanal utanför mig så jag följde den en bit och det låg båtar längs kanterna så långt jag kunde se. Finfint. Nu ska jag plugga lite igen och sen träffa Kate vid stranden. Ciao!

Ibland är det så jobbigt att vara långt ifrån sina närmaste.
Men det är klart, jag lämnade ju en stor, stor del av mitt hjärta.
Så det går att förklara, men det gör det inte lättare.
Jag älskar er.

Idag känns det lite bättre. Åt lasagne till lunch och sen vilade jag med Kate och Brenda på stranden. Vi skulle plugga, men vem vill plugga när man kan sola? Nej, inte då jag. Det var härligt att bara ligga där, fastän molnen kom och gick. Vissa moln blötte ner oss lite, men vi hade betalat 6 euro så vi skulle minsann inte gå någonstans. Det blev sol igen, så vi satt kvar en stund, men sen skulle vi till våra olika bostäder och äta middag, så vi sa ”a domani” och gick hem.

 

Jag gick nya vägar när jag gick till och från stranden, så jag känner igen fler gatunamn, men det är inte alls svårt att hitta i den här staden eftersom det är ett alldeles fint rutsystem. Antingen går gatorna parallellt med vattnet eller mellan vattnet och järnvägen. När man ska österut kan man säga ”titta efter bergen” och västerut ”försök se vattnet”. Pretty easy. Något jag däremot inte sett tidigare var dessa butiker. Det måste finnas flera tusen. Längs vattnet ligger de lyxigaste hotellen och de dyraste butikerna och i centrum är marknaden med loppis och secondhand. Jag gillar marknaden.

 

Min väska gick sönder idag och Brenda sa att det inte skulle gå att laga, men jag lyckades sätta tillbaka den där lilla saken man öppnar och stänger dragkedjan med. Heja Lina. Brenda sa att om jag var amerikan, som hon, skulle jag ha köpt en ny direkt med en tidigare vetskap om att det aldrig går att laga trasiga dragkedjor. Fast jag kan köpa en ny ändå. Bara för skojs skull, liksom.

 

Nästa helg kanske Kate och jag åker till Florens och ser hur det ser ut där. Efter 1½ timme med tåget är man framme, så det är ju bara att passa på när jag är i närheten. Det blir bra! I morgon ska vi åka lite tåg och lite båt och se de kända byarna, så jag hoppas att vi har vädret med oss och att det blir några bra bilder. Då åker de till lina.johnpaul.se till resten av min bildsamling.

 

Ciao!

Buonasera, io vore comprare due pere e quattro pesce noce, per favore.
God kväll, jag vill ha två päron och fyra nektariner, tack.

Det blir kanske kvällens inhandling. Jag behöver nog mer, så jag kanske får be om lite potatis och citron också. Det är både roligt och krångligt att handla mat här. Det är härligt att kunna köpa färsk frukt i en butik(eller ute), bröd i andra butiker, fisk utanför lägenheten där jag bor och kött i en annan liten butik, men det är ganska långt mellan ställena som jag vet om i alla fall. Det kanske finns närmare ställen. Well, jag behöver i alla fall handla idag.

Sen ska jag vara ensam i lägenheten ikväll, skönt! De allra flesta från skolan ska träffas och äta spaghetti på stranden, men eftersom det börjar halv nio kändes det för sent för min del. Jag måste äta tidigare, för annars får jag aldrig någon ordning på mina mattider. Frukost är alltid kring åtta, sen är det ingen ordning.

Mina rumskompisar tycker att jag ska hyra en cykel och jag funderar på det. Det tar ca 20 min från mig till skolan och då har jag gått 15 kvarter, så jag har knappt sett något annat av staden. På lördag ska jag, Kate och Brenda till Cinque Terre och kanske stanna där till söndag, så i helgen hinner jag inte heller gå runt här. Men, staden finns ju kvar. Dem jag bor med tycker också att jag ska följa på spaghettipartyt, men jag orkar inte. Det är säkert jättetrevligt och ett bra sätt att lära känna andra, men jag är trött och nästan alla kan italienska och knappt någon kan engelska(mer än dem jag umgås med) så det är ändå svårt att komma in i gruppen. Jag ska gå och handla nu och sen ska jag plugga och kanske sitta här. Jag orkar helt enkelt inte fara dit.

Well, hade!

Buongiorno!

Resan hit har varit knasig. När jag väl kom till Italien möttes jag av tågstrejk så jag fick åka buss till staden med en chaufför som inte förstod engelska. Jag hoppade av när jag tyckte att han kört förbi hela staden och då hade jag alltså ingen aning var jag var. Grät, ringde pappa och gick omkring med ungefär 30 kg bagage. Träffade en kvinna som hjälpte mig till rätt väg och när jag ringt till skolan och äntligen hittat dit skulle jag gå ungefär två km till min lägenhet. Det känns fortfarande i armarna... När jag trodde att jag hittat rätt hus var det såklart inte rätt och när jag verkligen hittat rätt ingång släpade jag upp mina väskor för en smal trappa, knackade på en dörr och fick veta att jag kommit fel. Men till sist kom jag rätt och kunde ställa bort bagaget, duscha och vila. Skönt.

Då fick jag hemlängtan så det räckte till och blev över. Tur att jag kan ringa i alla fall! Fick just veta att jag kan använda någon annans trådlösa nätverk så jag kan faktiskt sitta vid internet i lägenheten. Jättebra! Så jag kan uppdatera här ibland och så ska jag fota lite. Har inte tagit en enda bild sen jag kom hit så det börjar vara dags för det. Ska dock göra läxor, läxor, läxor. Det är svårt att förstå när lärarna endast pratar italienska. Grammatikläraren översätter ibland till engelska och det är ju tur, men sen pratar de så fort så jag vet inte vad jag ska hinna uppfatta.

Sen trodde jag inte att det skulle gå att tvätta här, men vi har en tvättmaskin! Så jag slipper ha smutsiga kläder och jag slipper lämna in till nåt dyrt tvättställe. Okej, jag har inte kollat priser, men ändå. Det är enklare i alla fall.

Här i lägenheten bor jag med en ung kille och en medelålders kvinna, båda från Schweiz, och de är trevliga typer. När jag och Charlotte(kvinnan alltså) kom till skolan i morse ställde vi oss i en kö med andra studenter. Där delades vi in i olika grupper efter hur mycket italienska vi kunde. Det var skönt att se att det var fler än jag som aldrig läst språket tidigare, så jag inte skulle vara ensam. Fick två vänner som jag har varit med de här första två dagarna och imorrn efter skolan ska vi åka med en grupp från skolan till Pisa. Det blir roligt, eftersom jag bara sett baksidan av stan när jag åkte buss.

Nu ska jag försöka plugga och se om jag kan förstå något av det jag fick höra idag. Sen ska jag som sagt kanske ta en tur med kameran och så tänker jag laga någon god mat. Det är bara att kommentera om det är något ni vill veta eller bara skriva. Eftersom jag hittat internet i lägenheten kommer jag nog att sitta här ibland, även med skype, så det är bara att bestämma en tid när jag ska logga in. Hade!